Varför Kärnkraft?
Ett debattinlägg om kärnkraftens vara eller inte vara.

Bakgrund

En sprängfylld fråga

Frågan om kärnkraften i Sverige är på intet sätt ny. Ända sedan atombombsprogrammet stoppades och gjordes om till civil kärnkraft, så har det funnits olika åsikter i frågan. Två regeringar har fallit på energifrågan och en folkomröstning har hållits.

I en politisk fint av sällan skådad kaliber så införde socialdemokraterna ett tredje alternativ i folkomröstningen 1980, ett alternativ som stödde en avveckling men undvek alla former av fastställande av näraliggande datum. Kärnkraftsfrågan skulle skjutas på framtiden, men först skulle man se till att bygga in sig riktigt duktigt i ett kärnkraftsberoende.

Den tredje vägens energipolitik

Genom en stark valrörelse med inblandning av bland annat fackförbunden, så lyckades man få knapp majoritet för detta alternativ. Riksdagen beslutade att färdigställa och ta i drift de reaktorer som då fortfarande var under konstruktion. Datumet för den slutgiltiga avvecklingen sattes till år 2010, trettio år in i framtiden.

Den tredje vägens energipolitik baserades alltså på något som ironiskt beskrivits med detta – ”Gärna avveckling, men först en rejäl utbyggnad!” Under de tjugo år som följde på folkomröstningen har man i princip inte gjort någonting för att underlätta för den kommande avvecklingen. Tvärtom har energisystemet totalt ställts in på central produktion och alternativa energikällor har effektivt bekämpats.

De första trevande stegen

Nyligen tog man de första trevande stegen för att infria det löfte man avgav för nästan 20 år sedan. Avvecklingen skulle plötsligt inledas, trots att ingenting hittills hänt, och man började med Barsebäck. Genom valet av strategi, att politiskt fatta beslut om vilket verk som skulle läggas ned, så möttes man dock direkt av en mängd problem och juridiskt trassel. Man kan fråga sig om politikerna egentligen är intresserade av att avveckla.