Ett argument som ofta används för att försöka skydda kärnkraftverken i Sverige är att det vore bättre att stänga kärnkraftverken i Östeuropa först. Egentligen är detta ett defensivt och kanske lite märkligt argument. Det förutsätter möjligheten av och rimligheten i att avveckla kärnkraften och uttalar sig egentligen bara om prioriteringsordningen vid en avveckling.
Viktigt att observera är att en stängning av kärnkraftverk någon annanstans istället för här, inte skulle lösa våra avfallsproblem eller eliminera behovet av sanering av urangruvorna. I själva verket vore en stängning i Östeuropa bara att föredra ur säkerhetsaspekten, inte ur andra aspekter. Detta är förstås viktigt, men det är egentligen ingen lösning på problemen. All kärnkraft måste avvecklas för att få stopp på produktionen av högradioaktivt avfall.
Man kan fråga sig om det vore möjligt för Sverige att förhandla fram en stängning i något annat land. Vad skulle vi i så fall erbjuda i utbyte? Elektricitet motsvarande deras konsumtion och i deras prisnivå? Och i så fall – hur länge? Blir inte detta i slutändan bara dyrare än att avveckla själva?
Det verkar i själva verket underligt att något sådant avtal skulle slutas. Internationell politik på miljöområdet drivs istället av föregångsländer som andra sedan följer. Det är politiskt omöjligt att stänga andras kärnkraftverk, och även om det vore möjligt så vore det bara att skjuta problemen framför sig. Det är önsketänkande att tro att vi kan ersätta vår kärnkraftsavveckling med deras.
Det här argumentet är istället ett uppenbart svepskäl för att inte avveckla alls. Om det nu skulle vara omöjligt att stänga kärnkraftverk i Sverige, varför skulle det vara så mycket lättare i Östeuropa? Varför inte börja här och nu där vi har kontrollen och de ekonomiska resurserna för att visa vägen för andra?
Att avveckla kärnkraftverk i Östeuropa löser inte våra avfallsproblem eller problemen med uranbrytningen. Det är också tveksamt om det skulle kunna gå att uppnå något sådant avtal. Att hänvisa till en avveckling i öst är ett svepskäl för att inte avveckla alls. Det är att hänge sig åt önsketänkande.