Dvärgen – En studie i ondska

En psykologisk beskrivning av huvudpersonen i Pär Lagerkvists roman Dvärgen

◼ Per Cederberg, 1:a Juni 1997

Grundkurs i Psykologi, 20 p.
Moment: Personlighets- & Socialpsykologi
Hemtentamen / Uppsats
Stockholms Universitet, VT 1997

Inledning

Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort. Håret är inte svart som andras utan rödaktigt, mycket strävt och mycket tätt, bakåtstruket från tinningarna och från den breda fastän inte särskilt höga pannan.

Lagerkvist, 1944, s. 9

På detta sätt inleds Pär Lagerkvists roman om Dvärgen, den kortväxte tjänaren vid renässansfursten Leones hov, av många antagligen upplevd som ondskan personifierad. ”Dvärgen” är också namnet på själva romanen som publicerades första gången 1944, och sedan dess har tryckts i många nya upplagor.

”Dvärgen” är skriven i ett slags dagboksform, som om den vore huvudpersonens privata anteckningar från en tid i hans liv, och allting ses därmed ur Dvärgens perspektiv. Ingenstans i boken framkommer hans egentliga namn och i denna uppsats kommer han hädanefter kort och gott att refereras till som Dvärgen, till skillnad från själva romanen som här kallas ”Dvärgen” (d.v.s. inom citationstecken).

Denna uppsats är ett försök att beskriva Dvärgen utifrån ett psykologiskt perspektiv. Det är inte en analys av själva romanen, av dess kvalitéer eller av Lagerkvists diktarförmåga. Det är huvudpersonens agerande, beteende och känslor som är i fokus, och han kommer att beskrivas och analyseras med särskilt tonvikt på olika personlighets- och socialpsykologiska teorier.